Majoriteten av ungdomarna i Sverige som ska vill åka utomlands drömmer om det amerikanska highschool-livet. Cheerleaders, amerikansk fotboll och drömmar om att allt ska vara som på filmer. 

I Colombia är det ganska coolt att åka till USA, men det som fascinerar flest ungdomar är att åka till Tyskland. Det verkar som att tyska är det språk som är viktigast är lära sig här, förutom engelska och spanska. 
Även de vuxna verkar tycka tyskland är väldigt coolt. Det har flera gånger varit folk som frågat om jag och Vanessa pratar tyska när vi sitter och prata svenska och folk som kommer till kontoret får alltid för sig att jag är tysk.

 

Personligen tycker jag det är kul att ett annat land, inte bara USA, blir populärt bland ungdomar. Jag ska göra mitt bästa för att få de colombianska ungdomarna att bli intresserade av Sverige också :) 

 

  VS.   

 

              

 

 

Min spanska går framåt, mycket bättre än när jag kom hit. Jag förstår mycket mer, men har fortfarande ganska svårt att få fram orden själv när jag ska prata. Jag har ca 4 timmar spanska varje vecka med min privata lärare, det hjälper väldigt mycket. På senare tid så har även Vanessa och Daniel börjat prata spanska på kontoret, vilket medför att jag snappar upp mycket mer. Jag måste dock bli hårdare med mig själv med att endast prata spanska och få mina kompisar att göra detsamma, om jag ska kunna lära mig språket fortare. 

Nu ska jag sätta mig och hårdplugga innan jag går och lägger mig. Har bestämt mig för att lära mig 10 nya verb ikväll :) 

 

En liten uppdatering om vad jag saknar från Sverige, förutom familj, släkt(Norge också såklart!) och vänner:

 

 

Pusss

 

 

Igår så åkte jag, Vanessa och Gloria, volontär i Bogota, ut till södra delen av Bogota. Generellt när man kommer till södra delen, efter centrum, så är det mycket mer fattigt folk och inte lika säkert. Dit vi åkte var dock längre bort än vanliga "söder", vi tog en buss i ytterligare 20 minuter efter TransMilenions slutstation. Väl framme så promenerade vi upp för berget i ca 15 minuter innan vi nådde slutdestinationen. Detta område var bland det värsta jag sätt, det fanns ingen ordentlig väg utan vägarna bestod av grus, stenar och smuts. Husen längs "vägarna" var inga riktiga hus, utan plåtrackel eller sönderfallna tegelhus. Längs gatorna gick skolbarn, hundar och människor som såg ut att längta efter en normal måltid. 

Uppe i bergen är ett av våra projekt beläget, ett dagis, där en av våra tyska volontärer arbetar. Dagiset, till skillnad från omgivningen, kändes väldigt rent och fräscht. Barnen, mellan åldrarna 3 månader till 5 år, spenderar hela dagen där och får en måltid serverad varje dag. Denna måltid är den enda mat som många av dessa barn får per dag, då föräldrarna inte har råd att köpa mat. Det kändes så konstigt att dessa oskyldiga, glada och söta barn har en sådan hemsk vardag. Det positiva med detta dagis var att alla som jobbade där kom från detta fattiga område och att organisationen som håller i det är väldigt seriös och fler liknande projekt på gång. Tanken är att projekten ska gå runt genom att försörja sig själva, genom bakning etc. som man sedan säljer på gatorna. 

 

Den delen av Bogota som jag har sett och bor i är inte i närheten av detta. Samtidigt som jag och mina kompisar avnjuter en god middag så svälter barn, endast en timme bort. Det är obemärkt, det verkar till och med som att Colombias regering låtsas om som att detta inte existerar. Även fast det kanske inte märks, så är Colombia det det land i världen med den tredje största skillnaden mellan rika och fattiga. Att deras minimilön ligger på 2000 kr per månad säger ganska mycket.. 

Förmodligen så kommer jag att jobba på detta dagis en gång i vecka. Tror det kan bli en väldigt nyttig erfarenhet som får än att öppna upp ögonen för verkligheten. En person kan göra mer skillnad än vad man tror. Att jag bara är där, finns för barnen, får dem att le och visar att dem är omtyckta, är något litet för mig men något så stort för dem. 

När jag kommer hem ikväll så lägger jag upp bilder ! Puss

Jag och min kompis Cristina har precis bokat en resa tillsammans, det ska bli sååå kul!

Fredagen den 21a september flyger vi från Bogota till Medellin. Medellin är Colombias näst största stad och är deras "fashiontown". Cristinas familj bor där så vi kommer bo i hennes lägenhet och spendera dagarna med att turista runt.

Måndagen den 24e september flyger vi vidare till Cartagena, en stad i karibiska kusten uppe i norra Colombia. Där ska vi bo med några av hennes universitetskompisar i en stor lägenhet precis vid havet. Veckan kommer fyllas med sol, bad, promenader och turistande innan vi flyger hem söndagen den 30e september. 

 

 

Cartagena

Ahhh jag ser verkligen fram emot denna resa, ska bli såååå kul! :) Puusssss

Jag har redan varit här i en månad! Tiden går verkligen fort när man har roligt! Puss på er

 

I fredags så åkte jag och min kompis Cristina hem till en av hennes klasskompisar på förfest innan vi drog ut till en klubb som heter Gavanna. De flesta klubbar och barer i Bogota ligger i ett område som heter Zona Rosa. Det ligger ca 6 km från min lägenhet och kostar inte mer än 25 kronor med taxi. Väldigt skönt att ha så nära hem efter en kväll på stan!

 

 

 

 

Lägret med alla tyska volontärer blev riktigt lyckat! Majoriteten var jätte trevliga och positiva inför deras år. Dagarna spenderades med förberedelser i form av aktiviteter, föreläsningar och en rundvandring i Bogota. 

Även fast det är kul med läger så är det ändå skönt att det är över, man blir så sjuukt sliten! Resten av helgen har spenderats med kompisar och bara tagit det lugnt! Imorgon så har jag ledigt från jobbet, som kompensation av långa dagar med lägret. Ska passa på att ta igen lite spanskaplugg som jag missat denna vecka! 

 

 

 

 

Idag gjorde jag bort mig totalt.. Sen jag gick i högstadiet och pluggade spanska har jag lärt mig att man kan säga Hola Hola Coca Cola, vet dock inte varför man säger det. På senaste tid när jag har sagt det har folk rättat mig och istället sagt Hola Hola Cara Cola. Rolig och trevlig som jag är så vill jag ju gärna använda detta nya uttryck. 

Idag kom min chef och hennes syster in på vårt kontor .Jag var på glatt humör och var sugen på att skämta lite. Med ett stort leende på läpparna sa jag HOLA HOLA CARA COLA till chefen och systern, som förvånat tittade på mig och frågade var jag sa. Varpå jag svarade med HOLA HOLA COCA COLA! Deras miner såg då lite nöjdare ut..

Chefen, systern och Vanessa började skratta och jag förstod ingenting.. 
Vanessa berättade sedan att Hola Hola Cara Cora betyder HEY ASS-FACE!! Efter tre veckor på jobbet kallade jag min chef och hennes syster för rövansikten.. Tjohooo! Skönt att dem har humor och började skratta och förstod att jag inte riktigt fattade vad jag sa! Dagens höjdpunkt och dagens bästa skratt!

Puss på er!

Denna veckan kommer jag tyvär vara dålig på att uppdatera. Jag och några andra har precis lämnat av 39 st tyska volontärer på hotellet nära kontoret. En fullspäckad veckan väntar på oss med förberedelser och aktiviteter, innan vi skickar iväg dem till sina värdfamiljer på lördag! 
Ska dock försöka få ihop några korta inlägg!

Nu ska jag ta ut min andra omgång av egen müsli och hoppas att den inteär bränd! Puss på er

Varje söndag och alla röda dagar, vilket det är idag, så stänger de av en fil på de stora vägarna för att man ska kunna cykla, gå eller springa. Detta kallas Ciclovia. 
Jag vaknade runt 9 idag och kunde inte somna om, så bestämde mig för att gå ut på en långpromenad. Man blir ganska peppad och glad när man går där tillsammans med alla andra hurtiga människor. Det känns nästan som ett race.

Efter en skön dusch, en kopp kaffe och efter att ha läst ut Elsas Hemlighet, en riktigt bra bok, var klockan redan 11.30. Jag och kära syster, Cattis, hade bestämt middagsdate klockan 12.00, dock brunch för mig. Åt välförtjänta pannkakor och fick prata lite med syster, myspys! 

Nu ska dagen tillbringas med spanskaplugg, innan jag möter upp Marcela och Juan-Sebastian för en kvällsbio!

Pusss

 

 

 

 

Hej alla trogna läsare! Jag är hemsk ledsen att jag inte hunnit uppdatera bloggen så bra, har varit väldigt upptagen. Här får ni dock en liten sammanfattning av de senaste dagarna :)

I fredags hann jag och Vanessa tyvär inte åka till den Indonesiska ambassaden, vi hade ett personalmöte på jobbet som drogs ut på tiden. Istället blev det en mysig hemmakväll, alltid skönt det också!

Igår började jag och Vanessa dagen med att gå en lång promenad till parque 93, en park som ligger 3,5 km från oss. Solig dag i parken med en snappo och en varsin glass, skön start på dagen!
På kvällen så hade jag, Vanessa, Marie och Mike middag i lägenheten. Mike lagade en helt uunderbaaar lasagne. Efteråt kom några kompisar över, innan vi tog en taxi till en klubb inne i stan. Att betala 11 kronor var för en taxi i 20 minuter är heeelt okej! Denna klubb kändes ännu mer "äkta" än Andres, den som jag var på förra helgen. Detta var en sliten lokal fullt med glada colombianer som dansade hiphop, reggaeton och salsa. 

 

 

 

 

 

 

 

Puss på er, saknar er alla!

Igår så var jag bjuden på ett politiskt seminarium inne i mitten av Bogota. För första gången tog jag bussen själv, vinkade in bussen, betalade 6 kronor och sa sedan åt chauffören när jag ville gå av. Här i Bogota använder de sig nämligen inte av busshållplatser, man vinkar istället in bussen och blir avsläppt precis var man vill. Bussarna är ständigt fulla och den dryga milen in till stan tar ca en timme.. 

 

Detta seminarium handlade om den politiska situationen i Colombia, och av det lilla jag förstod, det var nämligen på spanska, så var det ganska intressant. Efter seminariet gick jag runt lite i stan och njöt av fruktsallad/juice, innan jag lyckades ta fel buss hem så det blev en lite längre promenad än väntat ;) 

 

På åndag är en röd dag här, så det blir en långhelg med mycket roligt inlanerat! kväll är jag medbjuden till den Indonesiska ambassaden med Vanessa för att fira deras nationaldag, spännande! Imorn ska alla roomisar äta middag i lägenheten, sen kommer det över lite kompisar innan vi går ut allihopa. De resterande dagarna kommer spenderas inne i stan och förmodligen med lite AFS också, de tyska volontärerna anländer ju på tisdag.. :)

 

Här kommer en bildbomd från idag! Pusss

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sitter här vid köksbordet och pluggar spanska.. Läser mina anteckningar och gör min läxa.. Får lite flashbacks från i våras när livet bestod av plugg och jobb... Fast denna gång är det ju faktiskt frivilligt och för att jag vill göra det :)

Hela denna vecka är det fullt upp med att planera nästa veckas läger, då 39st tyskar, mellan åldrarna 18-28, kommer hit och ska volontärarbeta. Efter alla nya studenter kommit hit ska jag börja med ett eget projekt här inom AFS.
Jag ska åka runt och intervjua och hälsa på olika projekt som våra volontärer arbetar på, t.ex. barnhem, skolor och byggföretag. Jag ska nämligen ta reda på vad för inverkan volontärerna har på barnen eller samhället. Ska bli riktigt intresant och kul att få göra sin egen grejj :) Berättar mer om det sen när jag får tid över att börja planera projektet :) 

Pussss

Igår morse hade jag min första spanska lektion. Viviana, min lärare, var väldigt duktig på att lära ut och såg till att jag verkligen förstod vad jag läste. Nästa lektion är på fredag, och tills dess har jag en läxa ;) 

Jag har ett mål nu att se till att plugga minst en timme spanska per dag, antingen det som hon ger mig eller på cd:n som jag har köpt. Då borde spanskan förbättras ganska drastiskt så jag kan börja prata spanska på heltid :) 

Nu ska jag fortsätta med planeringen av nästa veckan arrivalcamp :) Pusss

Igår vad jag medbjuden till Andrés i Chia, en restaurang som senare på kvällen förvandlas till en nattklubb.

Jag och Juan David tog oss ut till Portal del Norte, änd stationen på el TransMilenio, deras motsvarighet til tunnelbana även fast det är bussar. Där plockade Juan Davids kompis upp oss och körde oss hem till honom. Eftersom denna nattklubb är colombias dyraste så passade vi på att dricka några margaritas innan, istället för att betala 150 kronor per drink ute.

 

Några timmar senare när vi hoppade ut ur bilen utan för Andrés så möttes vi av ett hav med människor, bilar och poliser. Detta ställe är tydligen "the place to be", vilket polisen visste om och därför bevakade folkmassorna och bilarna som körde förbi.

 

Hela klubben var inomhus, fast ändå utomhus, beroende lite på var du gick. Taken och väggarna kryllade av lampor, tavlor och alla möjliga saker som man kan hänga upp. Dansgolven var fulla av colombianer och turister som svängde på sina höfter och visade sina salsakunskaper. Hela stället var bara sååå häftigt!!

Efter Andrés stängde så gick hela folkmassan tvärs över gatan där det fanns en liten foodcourt med allt du kunde önska dig. Deras specialite var en kött och potatis soppa serverad i en gullig liten minigryta, något tydligen de flesta colombianerna äter efter de varit ute och dansat en hel natt.

 

Det jag blev mest chockad över under hela kvällen var nog när Fabian gav över sina bilnyklar till en kille jag inte sätt förut, för att han skulle köra oss hem. I vissa bilförsäkringar de betalar varje månad så ingår det en serivice som du kan ringa när som helst du har druckit alkohol, så kommer det någon människa från detta företaget som kör dig hem. Helt knäppt, men väldigt skönt!

 

 

 

 

 

 

 

 

Känns helt okej att kunna gå ner på gatan utanför lägenheten och köpa färskpressad juice av en dam som står och pressar precis vad du vill ha! Bra start på morgonen!

 

Igår till brunch så provade jag något helt nytt, tamal. Det är en röra av ris, majs, kikärtor och kyckling som man lindar in i majskolvsblad och sedan ångkokar. Det är en typisk snabbmats-rätt som säljs ute på gatorna och i de flesta äffärer.

Det såg inte så gott ut när jag öppnade paketet, men smakade väldigt gott!

 

Efter några goda äppel-öl stod tre förväntansfulla tjejer, Jag, Marie och Marcela, och väntade på taxin.
15 minuter senare och 12 kronor fattigare stod vi utanför Oasis, en liten charmig karaokebar. Utan att veta vad som väntade gick vi in i baren med Alena, tjejen som bjudit med mig, som väntade utanför.
En liten lokal, rökmaskiner, ett gäng tyskar och massa colombianer, alla var på lika bra humör som vi var och såg fram emot en kväll med dans, svett och sång. Man kände att det skulle bli en bra kväll.

Detta ställe var något helt annat än stockholms stureplansklubbar då man 150 kronor fattigare kommer in och märker att stämningen är ganska stel och folk kollar snett på varrandra. Här var alla glada, dansade och skrattade med varandra och om någon sjöng karaoke så hejjade alla på, det var mer äkta på något sätt.

 

Självklart var jag tvungen att visa mina otroliga karaoke-kunskaper med en sång. Jag, Carlos, Marcela och Alena klev säkert upp på scenen och framförde Lemon Tree, något som var väldigt populärt bland alla colombianer. Förvånansvärt kunde alla texten och lokalen fylldes med skratt och sång.

 

 

 

 

Hola amigos!

Det blir inte sa mycket spanska har for mig... Jag tranar dock valdigt mycket pa min svenska och engelska ;) Det blir ju sa i och med att jag jobbar med Vanessa hela dagarna och bor med henne, plus att alla colombianer garna vill trana sin engelska. Jag och Mari, receptionisten, har dock kommit overens om att prata spanska varranan dag och engelska varranan, sa bada far trana lite :) 

Nasta vecka pa mandag och fredag mellan kl 09-11 ska jag prova att ta privata spanska lektioner. Det ar en tjej som heter Vivian som kommer till var lagenhet. Det som kanns bra ar att hon ar utbildad larare och hon bara tar 100 kronor i timmen, vilket ar billigt har for en privat larare. Vanessas kompis hade haft henne och var jatte nojd, sa far hoppas att det blir bra. Vill verkligen lara mig bra spanska!

 

Un abrazo

Vilken harlig morgon! Jag och Vanessa borjade dagen med en powerwalk ute i det fina vadret. Vi har blivit sa inspirerade av alla som ar ute och springer och cyklar, sa vi har bestamt oss for att kopa gymkort tillsammans. Mycket roligare nar man har nagon att ga dit med! An sa lange har vi gatt till 4 olika gym och kollat och ska prova nagra dagar pa varje innan vi bestammer oss. 

Om någon av er har skype och vill skypa, lägg till mig då: Bella.Grande

Det är altid kul att få prata med mina nära och kära :)

 

Om någon av er vill kolla på goodlemaps och se vart jag bor, så fråga mig om min adress :)

När Vanessa kom hem från sin promenad med Snappo, hennes hund, så berättade hon att det satt en kille, runt 25 år, nere på gatan som sålde saker och såg väldigt ledsen ut. Här i Bogota är det väldigt vanligt med folk som säljer saker på gatan, du kan hitta tuggummi, godis, skosnören, dockor etc.

Vi bestämde oss för att gå ner och köpa något eftersom han såg så ledsen ut. När vi kom ner till honom så satt han och grät. Efter att vi frågat honom vad som hänt berättade han att det kommit några killar och stulit alla hans pengar och de mesta sakerna han sålde, allt han hade kvar var små kexpaket. Jag och Vanessa köpte 10 paket för det trippla priset, men 32 kronor för 10 paket kex är inte mycket.
En ensam kille, gråtandes och med bara t-shirt i det kalla vädret kunde vi inte bara strunta i, så jag och Vanessa gick upp i lägenheten och hämtade gamla kläder någon glömt kvar och lite mat till honom. Nu har han i alla fall kläder så han inte fryser och lite mat att´stoppa i magen.

När vi har någon överbliven matlåda eller nått snacks från kontoret eller hemma burkar vi alltid ge det till städerskan, dörrvakten eller en man som säljer blommor utanför vårt kontor. Alla dem är jätte trevliga, men tjänar runt 2000-5000 kronor i månaden.. 

En väldigt liten gärning, som inte betyder så mycket för oss, kan betyda jätte mycket för någon annan.
Vad har i gjort för någon god gärning idag? :)

Fredagen handlade bara om att få alla studenter till hotellet, så de kunde få lite sömn. Att väcka dom på lördagen var inget problem, då alla hade jetlag och vaknade klockan 06 ändå.. :P
Hela lördagen hade vi olika workshops och lekar som handlade om hur de skulle förbereda sig inför deras år, samt för att lära känna varandra. Det blev en typisk colombiansk lunch, sov jag visade er förut, och sedan middag på en mexicansk restaurang. Studenterna verkade tycka det var en lyckad dag, med mycket nyttigheter och roligheter.

På söndagen belv vi upphämtade av enbuss som körde oss till berget, där vi tog ett tåg upp för Monserrate, som berget heter. Där uppe var en fantastisk vy över Bogota, det var först då jag förstod hur stor staden faktiskt är. Uppe på berget fanns även en mysig colombiansk marknad och små gatukök som sålde kyckling, majskolvar och allt vad man kan tänka sig. Trist nog så blev en student dock utsatt för en ficktjuv och blev av med alla sina pengar och kort.. Alla lärde sig nog en läxa; att hålla koll på väskan ordentligt!

Efter en lyckad helg lyckades vi skicka iväg alla studenter till sina värdfamiljer. En lyckad helg med mycket kul! Perfekt för mig som är ny i stan att få vara med på lite sightseeing.

 

 

 

Igår var det meningen att de sista studenterna skulle bli upphämtade klockan 14-15, men då det är colombiansk tid här så kom dom inte för än 17.30.. När jag och Vanessa tillslut kom hem var vi helt slut efter att ha spenderat fredag-måndag med alla studenter, upp tidigt och i säng sent.
Jag, Marie och Vanessa bestämde oss för att gå ut och ta en välförtjänad drink. Skönt att kunna sätta sig ner och ta det lugnt utan att behöva hålla ögonen på alla studenter :)

 

Idag ska jag ta mig till Unicentro och sen spendera eftermiddagen med att tvätta och städa, yippie :)

 

Berättar mer om lägret ikväll!! Pusss

 

 

Efter en lååång kväll igår var det riktigt skönt att komma hem och få sova lite. ´Spenderade ca 6 timmar på flygplatsen väntandes på studenter som skulle komma in och såklart var många försenade plus att det tog evigheter att gå genom säkerhets och passkontrollerna. Tillslut befann sig de 27 studenterna på hotellet i alla fall, trötta efter en lång flygtur.

Idag har jag, några volontärer och alla studenter haft en heldag med förberedelser inför deras år, men snack om t.ex. conflict resolution, communication och cultural differences. Väldigt kul att få vara med och arrangera ett läger här i Colombia och jämföra med hur det går till i Sverige. Har många bra idéer att ta med mig hem! :)
Det blir ett likadant läger igen om 3 veckor, dock med de som ska vara här och volontärarbeta.

 

Nu ska jag försöka få några timmars sömn innan det blir en tidig morgon imorgon, då vi ska iväg på city-tour. Vi kommer gå runt i stan, åka upp till en utsiktsplats och käka lunch. Perfekt för mig som också är ny i stan :)

 

God natt!! Pussss

Nu sitter jag pa kontoret, darfor jag inte har vissa bokstaver. Idag ar borjan pa en lang helg, det ar namligen 27 studenter mellan 15 och 18 ar som kommer hit till Bogota idag. Hela veckan har jag och nagra volontarer forberett deras lager, fran att vi plockar upp dem pa flygplatsen i eftermiddag tills att de aker till sina vardfamiljer pa mandag. 

Det blir valdigt bra for mig att vara med pa detta lager da vi kommer prata mycket om de kulturella skillnaderna och sakerheten i Colombia, samt aka pa en city-tour pa sondag. 

 

Ska forsoka gora lite uppdateringar under helgen sa ni har nagot att lasa :) Puss

 

     

 

 

I och med att jag bor i ett kollektiv så lagar ju alla sin egen mat. De första dagarna så var jag så trött att jag inte höll mig vaken till middagstid och igår lagade Vanessa och David mat åt mig också. Idag var det dock bara jag och Mike hemma och han skulle käka nått han hade hemma, så jag var tvungen att gå själv till Carulla, mataffären, och köpa mat.. Det är inte lätt att bestämma sig vad man är sugen på plus att man måste tänka på vad allt kostar, i och med att det är mina egna pengar ;) Efter många rundor runt i butiken blev det chorizo, lök, pasta och salsa de tomate, deras motsvarighet till ketchup, ett säkert kort... trodde jag...

Pastan blev helt okej, men korven blev överstekt och la salse de tomate smakade... inte ketchup!! Ketchup är något jag kan ha till ALLT, men neeeej inte denna "ketchup", den var fruktansvärd! Nästa gång jag handlar ska jag investera i en riktig importerad ketchup som dock kostar 4 gånger så mycket..

 

Det positiva med denna kväll var dock att jag köpte cola light, soooom jag har längtat!! Till lunch här dricker man mest juice, så jag har väntat många dagar på denna underbara dryck! Jag kan ju dock inte sova när jag har druckit cola light eller kaffe efter lunch.. Något konstigt med vår släkt och koffein.. Men det får det vara värt idag!

 

Skåda min oerhört vackra middag.. Mormor kanske kan komma och laga lite mat till mig? :)

 

 

 

 

Igår var jag på unicentro, un centro comercial, ett shoppingcenter. Kände att jag behövde fylla på min 20 kg garderob med lite nyheter, det är ju inte så varmt här som jag trodde det skulle vara..
Fick med mig en tröja, paraply, en sjal och ett par väldigt fina chinos. Chinosen var ett kap som jag var tvungen att köpa, synd bara att jag är lång och de flesta tjejerna här är 1.60..

 

 

Jag köpte dock byxorna och lever på min charm istället för kläderna. Det är ju ganska coolt med korta byxor? :)

 

 

Idag har jag spenderat mesta dels av dagen med att planera arrival-camp med Marcela, Juan David och Fabian. Juan David är killen som är ansvarig för lägenheten som vi bor i och han är även son till Rosario, generalsekreteraren för AFS COlombia. Tog lite bilder på kontoret så ni får se hur det ser ut.

 

 

God mooooorgon! (Morgon här i alla fall) :)

 

Har precis stoppat i mig en god frukost, som blivit ganska standard, yoghurt, müsli och en sorts passionsfrukt.
Passionsfrukten, Maracuja, smakar som vanlig passionsfrukt bara att den är fem gånger så stor. Den kan väga upp till ett kilo, sweet.

 

 

Idag blir en lång dag på jobbet. Det börjar klockan 10 med möte för familjerna vars barn ska åka till Danmark med AFS denna vecka. Sen blir det planering med Marcela inför arrivalcamp denna helg. Super kul att det är två tjejer från Sverige som kommer till Colombia. Kvällen avsutas 18-21 med möte för alla blivande värdfamiljer. Den blir en lång dag, men en heldag med AFS är ju aldrig fel :)

 

Hörs ikväll! Puss

Dag har jag spenderat första halvan av dagen uppe i bergen i en liten del till Bogota som heter La Calera. Resan började klockan 05.45 för att komma till skolan klockan 07 i tid för vårt möte. Här i Colombia så finns det dock inte riktiga tider. När vi kom till skolan så var hon vi skulle träffa upptagen i ett annat möte, så vi väntade till klockan 09 istället..

Efter mötet åkte jag, Vanessa, Gloria och en värdfamilj och åt en typisk lunch i La Calera. Detta bestod av en soppa/vatten-blaska med socker från sockerplantagen, en colombiansk färskost och ett typiskt majsbröd från Colombia som finns i olika sorter beroende på region. Denna vattninga blaska var väldigt speciellt.. Det smakade verkligen som man hade tagit varmt vatten och socker och värmt upp. Detta skulle man då äta med osten och brödet. En mycket speciell maträtt som kanske inte har blivit min favorit, men det var kul att prova i alla fall.
Jag har dock hittat en sort av detta bröd, Arepas, som jag tycker är jätte gott. Det steker man och äter när som helst.

 

 

Jag har ju lovat lite bilder från lägenheten. Här kommer det några på Vanessa och David(vanessas kille som också bor i lägenheten) i köket, Vanessas hund Snappo, några från vardagsrummet och från mitt sovrum.

 

 

Hörs imorgon! Pusss