Igår så åkte jag, Vanessa och Gloria, volontär i Bogota, ut till södra delen av Bogota. Generellt när man kommer till södra delen, efter centrum, så är det mycket mer fattigt folk och inte lika säkert. Dit vi åkte var dock längre bort än vanliga "söder", vi tog en buss i ytterligare 20 minuter efter TransMilenions slutstation. Väl framme så promenerade vi upp för berget i ca 15 minuter innan vi nådde slutdestinationen. Detta område var bland det värsta jag sätt, det fanns ingen ordentlig väg utan vägarna bestod av grus, stenar och smuts. Husen längs "vägarna" var inga riktiga hus, utan plåtrackel eller sönderfallna tegelhus. Längs gatorna gick skolbarn, hundar och människor som såg ut att längta efter en normal måltid. 

Uppe i bergen är ett av våra projekt beläget, ett dagis, där en av våra tyska volontärer arbetar. Dagiset, till skillnad från omgivningen, kändes väldigt rent och fräscht. Barnen, mellan åldrarna 3 månader till 5 år, spenderar hela dagen där och får en måltid serverad varje dag. Denna måltid är den enda mat som många av dessa barn får per dag, då föräldrarna inte har råd att köpa mat. Det kändes så konstigt att dessa oskyldiga, glada och söta barn har en sådan hemsk vardag. Det positiva med detta dagis var att alla som jobbade där kom från detta fattiga område och att organisationen som håller i det är väldigt seriös och fler liknande projekt på gång. Tanken är att projekten ska gå runt genom att försörja sig själva, genom bakning etc. som man sedan säljer på gatorna. 

 

Den delen av Bogota som jag har sett och bor i är inte i närheten av detta. Samtidigt som jag och mina kompisar avnjuter en god middag så svälter barn, endast en timme bort. Det är obemärkt, det verkar till och med som att Colombias regering låtsas om som att detta inte existerar. Även fast det kanske inte märks, så är Colombia det det land i världen med den tredje största skillnaden mellan rika och fattiga. Att deras minimilön ligger på 2000 kr per månad säger ganska mycket.. 

Förmodligen så kommer jag att jobba på detta dagis en gång i vecka. Tror det kan bli en väldigt nyttig erfarenhet som får än att öppna upp ögonen för verkligheten. En person kan göra mer skillnad än vad man tror. Att jag bara är där, finns för barnen, får dem att le och visar att dem är omtyckta, är något litet för mig men något så stort för dem. 

När jag kommer hem ikväll så lägger jag upp bilder ! Puss