Om bara 5 dagar sitter jag på flyget till Miami, vilket betyder att hela fem månader har flugit förbi! Det känns som att det bara var en månad sedan som jag skrev att det då redan hade gått en månad här och det känns som att det bara var två veckor sedan jag kom hem från min resa till Medellin och Cartagena. Jag antar att detta är ett bra tecken, tiden går ju faktiskt fort när man har roligt. 

Denna tid har dock inte bara varit rolig, utan även jobbig i vissa stunder. Denna resa är den som jag har saknat familj, släkt och vänner som mest. Jag trodde att det skulle vara ungefär som mitt år i Nya Zeeland, då jag faktiskt inte hade hemlängtan över huvud taget, utan allt flöt på. Denna gång var det dock annorlunda. Min tid här har varit fantastisk, missförstå mig inte, men nu har jag varit själv ute i världen. Jag har inte haft en värdfamilj som har tagit hand om mig, jag har fått ta hand om min egen ekonomi, jobba och jag har fått ta precis allt ansvar själv, i ett land som jag inte visste någonting om. Detta har varit skrämmande men även otroligt lärorikt, kul och spännande! 

 

Jag har lärt mig att jag är väldigt duktig på att ta eget ansvar, jag har ju faktiskt klarat mig helt själv i fem månader i Colombia. Colombia liksom, ganska coolt! Genom att jag har varit den enda som har bestämt över mig själv så har jag fått fatta beslut som har styrt min tid här. Det började redan i februari/mars då jag tog beslutet att faktiskt åka hit.

Under min tid här i Colombia så har jag börjat uppskatta andra saker i livet. Det gör ju faktiskt inget om man har tråkigt ibland, livet är inte alltid roligt. Att sitta hemma en fredagskväll och titta på en film själv är faktiskt väldigt skönt det också, helgerna handlar inte bara om att gå ut och festa, det finns mer än det. Familjen och vännerna är obeskrivligt värdefulla, något som alla faktiskt inte har! 

Jag har fått en se en annan vinkel av världen än den jag var van vid. Mitt liv är ett paradis jämfört med andras liv runt om i världen. Sverige är ett paradis. Bara en timme från min lägenhet i Bogota så svälter människor, tjejer tvingas till graviditet och familjer saknar hus. Trots att jag, som en enda människa, inte kan göra mycket åt denna situation, så tror jag att det är väldigt viktigt att man är medveten om hemskheterna i världen. Det man läser i tidningarna och ser på nyheterna är ingenting jämfört med verkligheten. Medvetenheten påverkar dina beslut, vilket i längden hjälper människor runt om i världen. 

Under fem månaders tid har jag sett otroligt mycket. Jag har sett fina stränder, olika städer, fattigdom, regnskog, fått chansen att träffa fantastiska människor och jag har fått uppleva en helt annorlunda kultur. 
Jag är otroligt glad att jag tog denna chans. Att jag har fått se ännu en del av världen. Jag har totalt ändrat min syn på Colombia. Från att tro att det är ett land med bara krig, droger, mord och hemskheter så vet jag nu att det är ett land med det mesta. Krig och hemskheter finns, absolut, men det positiva väger upp. Människorna är otroligt öppna, deras kaotiska vardag är på något sätt charmig och allt verkar vara möjligt. 

Det är svårt att försöka lista ut hur man som person har förändrats under en viss tid, men detta var mitt försök till det i alla fall. Under ytan tror jag att det finns många förändringar, som jag inte ser och märker, men som följer med mig in i framtiden för beslutfattande och tänkande. 

Om ni har några funderingar kring min tid här så kommentera gärna, så ska jag försöka svara på det bäst jag kan! 

Här får ni en blandad kompott av bilder från min tid här. Puss&Kram!